praktiska-livet

Trotsåldern: vad som händer och hur du möter den

Redaktionell översikt från Montessori hemma — allmän information, inte individuell rådgivning.

"Trotsåldern" är ett vardagsord, inte en diagnos. Det används oftast om perioden från ungefär ett och ett halvt till tre års ålder, när barnet plötsligt har starka åsikter om allt — och ofta igen runt fyra. Ur Montessoriperspektiv är det inte en fas att ta sig igenom med disciplin, utan ett synligt tecken på att viljan håller på att bli barnets egen.

Vad som brukar ligga bakom

Tre saker brukar beskrivas som att de sammanfaller ungefär samtidigt. Barnet upptäcker att det är en egen person med egna avsikter. Det vill utföra handlingar självt, men händerna och kroppen hinner inte alltid med. Och språket räcker ännu inte till för att förklara vad det ville — men känslan bakom är stark.

Resultatet blir det vi kallar trots: ett barn som säger nej till hjälp det behöver, insisterar på att göra om något som redan är gjort, eller bryter ihop över att banan skalades "fel". Sett inifrån är det sällan olydnad. Det är oftast en avsikt som gick i kras.

Montessoris läsning: viljan ska byggas, inte brytas

Maria Montessori beskrev viljan som något barnet bygger genom att få använda den, ungefär som en muskel. I den läsningen får ett barn som ständigt hindras inte färre utbrott — det får färre tillfällen att öva. Därför är svaret i en montessorimiljö sällan mer kontroll, utan mer förberedelse: gör om omgivningen så att fler av barnets avsikter faktiskt går att genomföra.

Det är också därför "hjälp mig att göra det själv" ofta får sammanfatta pedagogiken. Barnet ber inte om att slippa hjälp — det ber om precis så mycket hjälp att det klarar resten på egen hand.

Det som brukar minska konflikterna

Konkreta steg för de återkommande situationerna finns i hantera trots och "nej" utan maktkamp och när barnet vill göra själv men inte klarar det.

Så ser det ut i praktiken

Trotsålder är sällan det ord föräldrar använder i stunden. Det som beskrivs är oftare ett barn som skriker när det inte får som det vill, som slåss eller bits, eller som inte lyssnar hur många gånger man än ber. Beteendena ser olika ut men har ofta samma botten: en avsikt som gick i kras och ett språk som ännu inte räcker för att förklara den.

Konkreta steg finns i de här genomgångarna:

Ett barn som vaknar på natten och skriker otröstligt är däremot något annat än ett trotsutbrott på dagen. Det hör hemma hos BVC, inte i en pedagogiktext.

När det inte känns som en fas

Perioden går över, men den kan vara påfrestande medan den pågår. Om du är orolig för barnets utveckling, språk eller mående — eller om vardagen inte går ihop — är BVC rätt ställe att ta det med. Den här texten är allmän information om pedagogiken, inte en bedömning av ett enskilt barn.